Kärlek utan ord.23 februari- 07
Kom hem från Grästorp igår vid kvart i fyra ungefär.
Det var jättekul! Har pratat med Jonna på ett sätt jag aldrig gjort förut, det blir ju aldrig så i skolan. Där bara man flummar runt och skämtar hela tiden. Vi tittade på "Heartbreak hotel" två ggr (jag somna andra gången), men den va jävligt kul :D Sen så åt vi mat, lyssnade på musik, satt och sjöng och allmänt töntade oss bara :) Gillade hennes familj också! Så mysiga allihop och man kände sig så välkommen :)
När jag och Vicky skulle hem skulle vi ta buss 640 klockan 15.20. Vi är vid bussen en minut innan den ska gå..Tror du inte bussfan kör då när vi står PRECIS brevid den! Han måste la ha fattat att vi skulle med den? Fyy för sura busschoufförer!
Precis när vi hunnit sätta oss ner i bussen så ringer det i min mobil, det är pappa. Han berättar att han är med Smulan hos veterinären. Hon hade tydligen diabetes, fel på njurarna och levern, och att låta henne leva med det skulle var djurplågeri. Jag fattade ingenting. Någon dag tidigare hade vi lagt märke till att hon åt dåligt och var väldans slö hela tiden..och nu skulle hon avlivas! Jag spenderade alltså resan hem med att lipa.. Och tänk då min syster, hon måste ju vara helt förstörd! Ååhh...
Mamma kom och hämtade mig och Vicky på resecentrum så körde vi hem Vicky, och sedan hem till oss. Pappa hade kommit hem med Smulan så att vi fick säga Hejdå till henne. Mathilda och Stina låg i sängen med Smulan inne på Stinas nedsläckta rum så där knödde jag ner mig så låg vi där. Hon var helt matt och bara låg där. Hon spann inte ens, fast det hade hon ju inte gjort på några dagar i och för sig..
Klockan fem skulle vi vara på djurkliniken igen så jag, mamma och pappa åkte vid kvart i fem ungefär. Stina stannade hemma. När hon skulle in i reseburen var det riktigt hemskt. Hon ville verkligen inte i den! Vi stoppade in henne, och hon hoppade ur den..Men när hon väl kommit ut kunde hon knappt gå utan ramlade bara runt och började jama högre än vad hon någonsin gjort. Stina blev hysterisk men lyckades ändå få in henne i buren igen medans jag skyndade mig därifrån. Hennes ragglande resulterade i att hon spydde igen i buren stackarn! :(
I bilen sen var hon lugn igen i alla fall. Låg bara alldeles stilla i mitt knä och tittade. Viftade till och med lite på svansen.
Vet ni vad det kostar att avliva en katt? 1000 kronor. Fast då ingår det att man får tillbaka askan. Så då vet alla det nu.
Vi fick gå in i ett rum lite längre in. Smulan låg på ett bord på hennes gråa filt när hon fått sprutan. Jag frågade innan vad som hände när hon fått injektionen. Hon svarade att det först gick på nervsystemet och andningen, och sedan hjärtat. När hon låg där visste jag inte vad jag skulle göra. Här sitter jag och väntar på att min katt ska dö. Klappade henne hela tiden och plötsligt kände jag hur hon spann! Svagt, men ändå..Hoppas att hon kände sig trygg trots allt, och att det inte gjorde ont eller var obehagligt.
Det gick fort. Efter två minuter ungefär var hon borta. Så jävla hemskt.
Det är så tomt hemma. Sånna grejer man blev irriterad på förut är de man saknar nu. Till exempel i natt när jag gick på toa. Då hörde hon alltid när jag gick upp så sprang hon till dörren, och när jag öppnade den stod hon utanför och var nära på att bli påkörd. Sen när jag var inne på toa kom hon intassandes och strök sig runt benen och så hoppade hon upp på badkarskanten sen... Det är minnen.
Kärlek utan ord.
Har vart hos Jessica idag mellan två och sju ungefär med Vicky, Agnes och Julia.
Jag var världens mest osociala människa. Låg i en fåtälj i stort sett hela dagen, men jag orkade inte prata med någon! Hade lust att bara åka hem och låsa dörren om mig och släcka överallt och bara ligga i sängen och gråta och skrika hejdlöst! Men istället låg jag kvar där som ett jävla fån. Menmen.. gjort är gjort. Ingenting tycks gå min väg! Och jag är bara en stor idiot som inte kan kontrollera mina känslor, vare sej det är sorg, rädsla, ilska, hunger eller trötthet. Jag låter det gå ut över andra. Vad är jag för en jävla människa egentligen?! Fan..
Förresten.. Välkomna till positiva klubben!!
Hade så bra och ta hand om er kära läsare!
Kram!
Det var jättekul! Har pratat med Jonna på ett sätt jag aldrig gjort förut, det blir ju aldrig så i skolan. Där bara man flummar runt och skämtar hela tiden. Vi tittade på "Heartbreak hotel" två ggr (jag somna andra gången), men den va jävligt kul :D Sen så åt vi mat, lyssnade på musik, satt och sjöng och allmänt töntade oss bara :) Gillade hennes familj också! Så mysiga allihop och man kände sig så välkommen :)
När jag och Vicky skulle hem skulle vi ta buss 640 klockan 15.20. Vi är vid bussen en minut innan den ska gå..Tror du inte bussfan kör då när vi står PRECIS brevid den! Han måste la ha fattat att vi skulle med den? Fyy för sura busschoufförer!
Precis när vi hunnit sätta oss ner i bussen så ringer det i min mobil, det är pappa. Han berättar att han är med Smulan hos veterinären. Hon hade tydligen diabetes, fel på njurarna och levern, och att låta henne leva med det skulle var djurplågeri. Jag fattade ingenting. Någon dag tidigare hade vi lagt märke till att hon åt dåligt och var väldans slö hela tiden..och nu skulle hon avlivas! Jag spenderade alltså resan hem med att lipa.. Och tänk då min syster, hon måste ju vara helt förstörd! Ååhh...
Mamma kom och hämtade mig och Vicky på resecentrum så körde vi hem Vicky, och sedan hem till oss. Pappa hade kommit hem med Smulan så att vi fick säga Hejdå till henne. Mathilda och Stina låg i sängen med Smulan inne på Stinas nedsläckta rum så där knödde jag ner mig så låg vi där. Hon var helt matt och bara låg där. Hon spann inte ens, fast det hade hon ju inte gjort på några dagar i och för sig..
Klockan fem skulle vi vara på djurkliniken igen så jag, mamma och pappa åkte vid kvart i fem ungefär. Stina stannade hemma. När hon skulle in i reseburen var det riktigt hemskt. Hon ville verkligen inte i den! Vi stoppade in henne, och hon hoppade ur den..Men när hon väl kommit ut kunde hon knappt gå utan ramlade bara runt och började jama högre än vad hon någonsin gjort. Stina blev hysterisk men lyckades ändå få in henne i buren igen medans jag skyndade mig därifrån. Hennes ragglande resulterade i att hon spydde igen i buren stackarn! :(
I bilen sen var hon lugn igen i alla fall. Låg bara alldeles stilla i mitt knä och tittade. Viftade till och med lite på svansen.
Vet ni vad det kostar att avliva en katt? 1000 kronor. Fast då ingår det att man får tillbaka askan. Så då vet alla det nu.
Vi fick gå in i ett rum lite längre in. Smulan låg på ett bord på hennes gråa filt när hon fått sprutan. Jag frågade innan vad som hände när hon fått injektionen. Hon svarade att det först gick på nervsystemet och andningen, och sedan hjärtat. När hon låg där visste jag inte vad jag skulle göra. Här sitter jag och väntar på att min katt ska dö. Klappade henne hela tiden och plötsligt kände jag hur hon spann! Svagt, men ändå..Hoppas att hon kände sig trygg trots allt, och att det inte gjorde ont eller var obehagligt.
Det gick fort. Efter två minuter ungefär var hon borta. Så jävla hemskt.
Det är så tomt hemma. Sånna grejer man blev irriterad på förut är de man saknar nu. Till exempel i natt när jag gick på toa. Då hörde hon alltid när jag gick upp så sprang hon till dörren, och när jag öppnade den stod hon utanför och var nära på att bli påkörd. Sen när jag var inne på toa kom hon intassandes och strök sig runt benen och så hoppade hon upp på badkarskanten sen... Det är minnen.
Kärlek utan ord.
Har vart hos Jessica idag mellan två och sju ungefär med Vicky, Agnes och Julia.
Jag var världens mest osociala människa. Låg i en fåtälj i stort sett hela dagen, men jag orkade inte prata med någon! Hade lust att bara åka hem och låsa dörren om mig och släcka överallt och bara ligga i sängen och gråta och skrika hejdlöst! Men istället låg jag kvar där som ett jävla fån. Menmen.. gjort är gjort. Ingenting tycks gå min väg! Och jag är bara en stor idiot som inte kan kontrollera mina känslor, vare sej det är sorg, rädsla, ilska, hunger eller trötthet. Jag låter det gå ut över andra. Vad är jag för en jävla människa egentligen?! Fan..
Förresten.. Välkomna till positiva klubben!!
Hade så bra och ta hand om er kära läsare!
Kram!
Kommentarer
Trackback