Ointressant läsning. 24 februari-07
Idag är det lördag, och jag ska inte göra ett piss.
Vicky och Julia ska på dans på Båberg, och det ska Elin också. Så dom kan jag inte träffa. Vet inte om jag hade orkat det ändå i och för sej, men jag orkar inte bara vara hemma idag! Jag blir bara så nere och tycker synd om mej själv, så tittar jag på gamla kort och så blir det ännu värre.
Skulle egentligen åkt till Lidköping med mamma och Sanny idag och kollat i second-hand affärer, men vi vaknade för sent så vi skulle knappt hunnit dit innan dom stängde igen.
Skulle väl behöva plugga egentligen, har rätt mycket att göra. Måste teckna två jävla fötter, plugga till ett samhällsprov jag ska göra på tisdag, plus läsa massa sidor i en engelsk bok som vi sen ska recensera eller nåt liknande.. Vet att det bara låter som nån dålig bortförklaring, men jag mår fan inte bra! Klarar inte av att koncentrera mig på saker! Detta läsåret har gått piss rent ut sagt, mitt självförtroende har helt plötsligt sjunkit te botten och det tåras i ögonen på mej för minsta lilla grej. Men vad ska jag säga till mamma, pappa och lärarna? "Jag mår inte bra så jag kan inte plugga."Då blir man ju skickad till psykologen på stört. Iofs vet jag inte om det skulle vara så dåligt om jag blev de, men jag skulle bli klassad som..aa jag vet inte vad. Vill inte vara en som folk tycker synd om.
Det enda som håller mig uppe och kan göra mig glad är musiken och Vicky. Eller, egentligen är det nog bara musiken.. missförstå inte nu, älskar verkligen Vicky! Men när man vet att någon vet om hur dåligt man mår så känner man bara medlidande från den personen och jag märker när hon försöker göra mig gladare. Och det värmer jättemycket och det känns otroligt skönt när jag vet att hon bryr sig om mig, men det hjälper inte så mycket mot humöret. Och en annan grej, jag förtjänar henne inte. Hon är världens snällaste människa, men vad får hon tillbaks? Jag är ju bara otrevlig och barnslig. Så fort mitt humör inte är på topp så kan jag inte kontrollera mig och det är henne det går ut över. Alltid henne! Och aldrig kan jag mogna till mig, förstår verkligen varför hon skäms när hon är tillsammans med mig ute. Jag förstår verkligen! Och jag avgudar Vicky! Det gör jag verkligen. Förstår att Jimmy vill ha henne istället, det skulle jag också vilja om jag var han.
Jag vill ha mitt självförtroende tillbaka. Orkar inte bry mej om vad folk tänker om mig mer!
Förlåt..nu har jag skrivit hur mycket som helst, om bara mig och min egen självömkan. Jag är likapatetisk som jag verkar.
Kram Anna med K
Vicky och Julia ska på dans på Båberg, och det ska Elin också. Så dom kan jag inte träffa. Vet inte om jag hade orkat det ändå i och för sej, men jag orkar inte bara vara hemma idag! Jag blir bara så nere och tycker synd om mej själv, så tittar jag på gamla kort och så blir det ännu värre.
Skulle egentligen åkt till Lidköping med mamma och Sanny idag och kollat i second-hand affärer, men vi vaknade för sent så vi skulle knappt hunnit dit innan dom stängde igen.
Skulle väl behöva plugga egentligen, har rätt mycket att göra. Måste teckna två jävla fötter, plugga till ett samhällsprov jag ska göra på tisdag, plus läsa massa sidor i en engelsk bok som vi sen ska recensera eller nåt liknande.. Vet att det bara låter som nån dålig bortförklaring, men jag mår fan inte bra! Klarar inte av att koncentrera mig på saker! Detta läsåret har gått piss rent ut sagt, mitt självförtroende har helt plötsligt sjunkit te botten och det tåras i ögonen på mej för minsta lilla grej. Men vad ska jag säga till mamma, pappa och lärarna? "Jag mår inte bra så jag kan inte plugga."Då blir man ju skickad till psykologen på stört. Iofs vet jag inte om det skulle vara så dåligt om jag blev de, men jag skulle bli klassad som..aa jag vet inte vad. Vill inte vara en som folk tycker synd om.
Det enda som håller mig uppe och kan göra mig glad är musiken och Vicky. Eller, egentligen är det nog bara musiken.. missförstå inte nu, älskar verkligen Vicky! Men när man vet att någon vet om hur dåligt man mår så känner man bara medlidande från den personen och jag märker när hon försöker göra mig gladare. Och det värmer jättemycket och det känns otroligt skönt när jag vet att hon bryr sig om mig, men det hjälper inte så mycket mot humöret. Och en annan grej, jag förtjänar henne inte. Hon är världens snällaste människa, men vad får hon tillbaks? Jag är ju bara otrevlig och barnslig. Så fort mitt humör inte är på topp så kan jag inte kontrollera mig och det är henne det går ut över. Alltid henne! Och aldrig kan jag mogna till mig, förstår verkligen varför hon skäms när hon är tillsammans med mig ute. Jag förstår verkligen! Och jag avgudar Vicky! Det gör jag verkligen. Förstår att Jimmy vill ha henne istället, det skulle jag också vilja om jag var han.
Jag vill ha mitt självförtroende tillbaka. Orkar inte bry mej om vad folk tänker om mig mer!
Förlåt..nu har jag skrivit hur mycket som helst, om bara mig och min egen självömkan. Jag är likapatetisk som jag verkar.
Kram Anna med K
Kommentarer
Trackback