trallala

Igår, var min absolut värsta dag på 3 år.. Den 1 januari -09. Underbar start på det nya året.. Panikångest, skrik och gråt hele dan.. Klarar inte av att inte kunna röra mig som jag vill, gå på toa själv, sova som jag vill, sitta som jag vill, komma hem till folk, diska, betala med kort i affärer, greja vid spisen, ta på mig skorna, och gaaahh..
Sov inte på hela natten mellan onsdag och torsdag. Så fort Carro och Stina åkt hem på natten fick jag panik och när jag skulle sova och låg ensam i sängen braka helvetet löst.. Första dagen av 2009 spenderade jag sedan med att pendla mellan gråt och bara sittande i intet ungefär..

Mamma var uppe med mig hela natten.. låg brevid mig, pratade, kramade, såg på tv och bara satt brevid mig när jag försökte slappna av. Hon och pappa gör verkligen allt för att jag ska må bra nu. Det märks tydligt och det får mig att må så bra, även om jag såklart blir galen på att behöva ha dom i närheten 24/7...

Carro och Stina var här hela nyårsafton, fast att de tänkt gå på en fest efter 12-slaget. Där har vi också två människor som verkligen visar att de bryr sig. Allt är så självklart för dem och man behöver inte känna sig til besvär, även om jag är en mästare på det..

Måste komma på ett sätt att visa alla som hjälpt mig genom detta hur mkt jag uppskattar dem och vad de gör. Finns inte ord för det.