trallala

Idag är det tisdag. En lugn dag i skolan, med helt okej lektioner. Trots det trodde jag aldrig att jag skulle lyckas ta mig iväg.
Hade en sån jävla pissdag igår. Allting var fel. Jag fick sånna panikattacker på två lektioner, satt bara och skaka och ryckte men jag höll ut och klarade lektionerna utan att skrika eller gråta hehe.. Hade ont i huvet, frös, svettades och var allmänt trött och grinig. Efter ett tag kom jag på att jag glömt ta tabletter på morgonen, så det var la därför jag var en levande nerv-vrak. När jag kom hem visste jag inte vad jag skulle göra.. La mig och lipa en stund, sov, kolla på tv, fick panik igen. Vid åtta-tiden gick pappa en promenad med mig, vi gick till Astor och sen till Willys. Hemma sen åt vi kvällsmat och kolla på tv.. jag fick panik igen.. men då tog mamma fram sitt fotbad som visade sig vara en mycket bra uppfinning! Det var lugnande och efter de tmådde jag lite bättre. Var fortfarande orolig för att jag inte skulle kunna somna och låg i soffan länge för att undvika att lägga mig i min egen säng. Men till slut var jag tvungen. Hade lite svårt att sova men det gick efter en stund :)
Sov inte så länge och trodde därför inte jag skulle palla denna dan.. men den visade sig gå riktigt bra!
Gemu på morgonen, visade sig att jag kan mer än vad jag trott innan, KuHi var kul, gitarren var väl som den brukar förutom att jag fick till mina F riktigt riktigt bra, och sen svenska där jag och Vicky mest satt och flumma och tönta oss..
Nu på eftermiddan har jag bakat, eftersom min lilla Stina kommer hit om en stund och så skulle jag få underhålla henne sa hon, låter ju bra!:)
Ikväll är det GU, blir nog inte så spännande men ändå..

Det var allt från mig för idag!

Framsteg, jag ser framsteg. Med mig själv! Underbart! 
Jag kan gå på toa själv, sen den 20 januari ;) Haha :D Och jag kan röra benen uppåt och neråt i sängen utan hjälp av händerna, jag kan trycka på gasen i bilen, jag kan använda foten när jag åker själv i rullstolen, jag kan byta om helt själv, alla kläder, även om det tar på krafterna, men jag kan! Fortfarande är det mycket kvar, men ibland blir jag så glad så jag nästan gråter bara av att tänka på hur mycket jag lärt mig på så kort dit när det känts som att jag fan aldrig kommer kunna röra mig.
Det som känns viktigast just nu är att jag vill kunna gå på gymmet själv vilket jag inte ens provar än med pappa, jag vil kunna simma även om det känns långt bort eftesom jag inte kan hålla mig ovanför vattenytan själv än, och jag vill kunna gå över till en bil själv. Sen vore dt ju inte helt fel att kunna gå på kryckor också, men det är nog lite för mycket att hoppas på. Visst, det är viktigt att tänka positivt, men i detta läget tror jag det är minst lika viktigt att tänka realistiskt. Annars blir man bara besviken.

Jag är så trött på detta stället nu. Kommer stunder då jag får panik bara av att se mitt eget rum. Är så fruktansvärt trött på det. Har känt mig så jävla dålig i detta rummet och ibland blir jag väl för påmind om det antar jag. Har lust att bara åka bortbortbort ett tag. Letade resor till London i torsdags och fick sån himla lust, men insåg sen att fan det går ju inte, inte än.. På fredagkvällen frågade Agnes mig om jag ville med till Edingburgh eller Glasgow om två veckor, skitbilligt! Självklart blev jag skitglad och svävade som på moln när jag tänkte på det.. ända tills jag kom hem och mamma och pappa tar mig ner på jorden igen och säger att "det funkar väl inte Anna, hur ska dina kompisar klara det?" Blev så jävla förbannad. Antagligen för att jag innerst inne visste att de hade rätt..
Får nog bara ta och göra som min vän Carro sa till mig på nyårsafton: Fan Anna du måste acceptera att du inte kan göra allt nu. Låt folk hjälpa dig.. Men det är lättare sagt än gjort.

Men över till något roligt! Fick sms av Vicky i natt, halv ett var klockan. Hon frågade om jag var vaken, och sa sen att hon skulle komma nu. Jag undrade lite vad som kunde ha hänt som var så bråttom.. Så när hon kom gav hon mig en blomma. Jag fattade först ingenting, Varför?! Vet inte hur många gånger jag sa det ordet då. Rosen var från hennes söta farmor som hon hälsat på från fredag till lördag. Hon hade tyckt synd om mig när Vicky berättat att jag opererats, och på kortet stod det "Kramar från Inger". Så kort, men betyder så mycket! Ringde till henne idag och tackade och frågade hur det var med henne. Det hördes när vi skulle säga hejdå att hon blev glad att jag ringde och det kändes bra. Jag är inte släkt med henne på något vis, men man känner sig alltid lika välkommen och omtyckt när man träffar henne ändå.
 Vissa människor har dedär lilla extra.

Jag har börjat skolan igen! I fredags var första dagen, väldigt jobbig.. vet inte om de berodde på att jag sovit aningens oroligt under natten eller vad de va men jag var väldigt trött i alla fall. Får se hur de blir nu i veckan. I morgon är de kör i alla fall :D Vad jag har längtat!
   Idag har jag och Carro pluggat 4 timmar i sträck.. hon var här från klockan två till halv sju :P Hoppas att något har gått in till psykologiprovet i morgon som jag förövrigt känner att jag mååste ha MVG på, eller absolut minst ett starkt VG...

I fredags var jag och Vicky på bio tillsammans. Det var längesen vi gjorde något tillsammans nu så det var mysigt. Hon körde deras nya bil, och hon fick lyfta mig i och ur den :P Haha..

Och justde! Igår drog jag med Stina på manifestation i stan mot Israels ockupation av Palestina. Vet inte vad jag tycker i den fråga egentligen, mer än att jag är helt säker på att kriget måste sluta, och just nu är de Palestinierna som lider.. Orkar inte med krig mer, det får fan va nog! Och igår, det var en sån otroolig sammanhållning! Jag blev helt gråtfärdig av att alla var så sammansvetsade och skrek samma saker och var så överäns. 
   Efter manifestationen gick vi och fikade på espresso house. Där kom vi fram till massa bra! Vi ska tillsammans nu sluta äta godis och glass fram till skolavslutningen. Vi ska stötta varandra och ha en litenutvärdering varje mångad om hur det har gått ;) Jag vill gå ner 3 kg och detta ska Stina hjälpa mig med, haha :P Sen har vi också bestämt oss för att bli riktigt taggade på Högskleprovet och få bäst resultat i Trollhättan :D haha

 
Så det är vad mitt liv kommer bestå av nu framöver, nyttigheter och studerande av högskoleprov!
Tack och hej! :)

Igår, var min absolut värsta dag på 3 år.. Den 1 januari -09. Underbar start på det nya året.. Panikångest, skrik och gråt hele dan.. Klarar inte av att inte kunna röra mig som jag vill, gå på toa själv, sova som jag vill, sitta som jag vill, komma hem till folk, diska, betala med kort i affärer, greja vid spisen, ta på mig skorna, och gaaahh..
Sov inte på hela natten mellan onsdag och torsdag. Så fort Carro och Stina åkt hem på natten fick jag panik och när jag skulle sova och låg ensam i sängen braka helvetet löst.. Första dagen av 2009 spenderade jag sedan med att pendla mellan gråt och bara sittande i intet ungefär..

Mamma var uppe med mig hela natten.. låg brevid mig, pratade, kramade, såg på tv och bara satt brevid mig när jag försökte slappna av. Hon och pappa gör verkligen allt för att jag ska må bra nu. Det märks tydligt och det får mig att må så bra, även om jag såklart blir galen på att behöva ha dom i närheten 24/7...

Carro och Stina var här hela nyårsafton, fast att de tänkt gå på en fest efter 12-slaget. Där har vi också två människor som verkligen visar att de bryr sig. Allt är så självklart för dem och man behöver inte känna sig til besvär, även om jag är en mästare på det..

Måste komma på ett sätt att visa alla som hjälpt mig genom detta hur mkt jag uppskattar dem och vad de gör. Finns inte ord för det.